mördarkalleankorna

Igår var jag o erik ute på en trevlig liten promenad, vi bråkade inte med någon utan skötte oss exemplariskt men nere vid slottet kände vi oss helt plötsligt hotade. Det var kalleankorna(snott uttryck från ett av ysters fritidsbarn) som muckade gräl... helt plötsligt var de överallt, några la sig på mina fötter, de högg efter oss. Erik försökte ta sig ur knipan genom att ge dem mobilen men de ville inte ha den. Situtationen var som ni säkert förstår helt ohållbar vi visste varken ut eller in, hur skulle vi ta oss där ifrån helskinnade? vi gjorde som vilken normal människa som helst; gick där ifrån....